Nu var det några dagar sedan jag bloggade, men tror inte någon lider! Har iaf tillbringat större delen av veckan hos min moster. Tycker inte alls om att vara själv! Då blir jag deppig och gräver mig djupare och djupare neråt i tankar, vilket inte alls är bra. Men nu är min fina pojkvän här och jag är så glad.Jag kan vara mig själv och jag är så tacksam att han accepterar den jag är och framför allt står ut med mig och älskar mig efter allt som varit detta år..Han är helt klart den bästa jag vet! och det känns faktiskt som om det kommer bli för alltid. Kommer aldrig släppa denna fantastiska människa så länge han är villig att stanna med mig. Sådetså! Han & Rosa är min trygghet. Där dom finns, det är det jag kallar hem.Nu ska jag gå och göra bomben på honom i soffan så han släpper filmen med ögonen för en sekund.Känns skönt att ha hittat någon som är lika störd som jag! :D peace out!
peace out!