ibland känns det som man kämpar och sliter för ingenting. Fram ett steg och tillbaka två. Skulle vara så skönt att ibland bara sitta på en häst som gör precis som man vill. En häst som kan hjälpa mig att utvecklas., och inte bara utveckla balansen i bocksprång.. Jag älskar min häst, över allt, men han har ett sjuhelvetiskt humör och åsikter om det mesta, vilketblir lite jobbigt. Nu ska jag glömma detta ridpass och se fram emot morgondagens istället.
